Elektroniska produkter ska inom Sverige och EU återvinnas utifrån ett direktiv som kallas WEEE-direktivet. Det innebär att den som säljer solpaneler på den europeiska marknaden bär ett producentansvar som innebär att de ska säkerställa att produkten återvinns.
Det vanliga är att solceller lämnas för återvinning i de kommunala sortergårdarna eller återvinningscentralerna och där återvinns tillsammans med övrigt elektronikavfall. Det är framför allt aluminiumramarna och glaset som återvinns.
Största orsaken i nuläget till att inte allt i en solpanel återvinns är att volymerna av solcellsskrot är så små. I jämförelse med annat elektronikskrot utgör solpaneler en minimal bråkdel. Det beror på att solpaneler är en relativt ny produkt och att hållbarheten är så god att även de som la solpaneler på sina tak för tjugo år sedan har dem liggandes fortfarande.
Återvinningskedjan av elektronikprodukter är följande:
• Demontering: Solcellerna måste demonteras från solpanelerna.
• Separation: Solcellerna måste sedan separeras i olika material såsom glas, aluminium, koppar, kisel och plast.
• Krossning: Materialen krossas sedan till små bitar och separeras i olika fraktioner.
• Rening: De olika fraktionerna renas sedan från föroreningar och annat skräp.
• Återanvändning: De olika materialen kan sedan återanvändas i nya solceller eller i andra produkter som innehåller samma material.
I nuläget sker inte hela denna kedja av återvinning av allt i solceller, men då solcellsindustrin inte minst har miljövänlighet och hållbarhet som sina ledord går utvecklingen framåt på återvinningsområdet för solceller.
Ser man på livscykeln för solpaneler och solceller från framtagning av material, produktion, användning och slutligen återvinning har solceller ett betydligt lägre utsläpp än andra energislag som kol, olja och gas.